girlinherownworld

 

Jag har alltid gillat att skriva. Somliga texter har varit bättre än andra. Men grejen är att det alltid har varit så himla lätt för mig att formulera känslor och tankar. Att skriva går som en dans, särskilt när man får vara personlig. För några veckor sen började vi med en ny kurs - berättande journalistik. Och jag tänkte YES! Äntligen kör vi på hemmaplan, nu ska jag visa vad jag går för!! Men efter alla föreläsningar och all kurslitteratur om hur man skriver på ett berättande och målande sätt så hände något med mig. Jag nollställde mig. Och fingertopparnas kanaler blev bara ett litet hål som kan liknas vid en ihoptorkad tandkrämstub. Man tar i allt man har, ändå kommer det bara ut lite tandkräm, som knappt räcker till. Så jäkla frustrerande.